Ja, dom senaste dagarna har verkligen slitit på mig! :P Trots att jag försöker lägga mig i tid orkar jag inte riktigt somna, utan ligger mest och funderar över allt och ingenting. Många av mina tankar just nu cirkulerar kring hemfärden, och jag började räkna ner för länge sedan. ;)

Jag vet att det inte är mycket tid kvar här nu, vilket känns otroligt bitterljuvt. Jag är självklart otroligt glad över att få vara här, och jag har verkligen fått en chans att utvecklas både som biomedicinsk analytiker och som person. Men samtidigt längtar jag hem till mina närmaste. Och mitt liv. 

Shanghai i sig är en fantastisk stad på många vis. Och även om jag kan ha svårt att förstå mig på vissa saker, så tycker jag det är otroligt intressant att bo här. Många av människorna här är jättesnälla bara man lärt känna dom, och jag anser mig ha fått många söta vänner här. :) (Dock kommer dom aldrig riktigt i närheten av mina kompisar hemma) ;)

Och det är det som är problemet.

Även om jag trivs bra här, och det är otroligt häftigt att se allt som finns och att få leva i den här staden, så går det verkligen inte att slå det jag har hemma. Bort bra, hemma bäst brukar man väl säga? ;)
Mamma brukar alltid försöka trösta mig med att det är svårast för dom som blir lämnade kvar hemma, men stämmer verkligen det? För dom personerna finns ju allt redan där: vänner, en varm säng, total frihet och möjligheten att fortsätta sitt liv som vanligt. Självklart går tiden fort när man hittar på nåt spännande, och DÅ är det inte roligt att vara den som sitter hemma. Men det är ju inte varje dag vi åker till museéum eller gör nåt sånt. Varje dag kan inte vara en fest, trots att man bor i en av världens största städer.

Framledes blir det väl annorlunda eftersom vi ska till Peking, och Xian och sen är det bara en helg kvar innan vi åker hem och då ska vi fira. :) Så den sista tiden tror jag kommer gå otroligt fort. Bortsett från den kommande tiden då? Alla dagar som har spenderats med att bara sitta framför en tom dataskärm utan nåt att göra? Eller för den delen något bekvämt att sitta på? Ja, jag vet att det är mitt fel att det blivit så för det finns massor av saker att göra här och nya ställen att upptäcka. Tyvärr orkar jag bara inte att alltid hitta på nåt speciellt. Så innerst inne önskar jag ändå att jag kunde få krypa ner i soffan med en varm filt runt mig tillsammans med Marcus och dricka en STOR kopp blåbärste. :)

(Sen saknar jag verkligen mammas och pappas mat också vill jag tillägga!) ;)

Men nu är det typ 3 veckor kvar innan jag faktiskt får göra det. Och sen kan jag göra det så ofta som jag själv känner för det. Men en sån här chans tror jag inte att jag får igen. :P Så i grund och botten så tänker jag bara njuta den sista tiden här, och försöka få insupa så mycket som möjligt och skapa massor av minnen. För om det är något man alltid bär med sig här i livet så är det dom människor vi älskar och dom minnen vi har skapat tillsammas med andra. :) Så om vi ändå ska dra runt på en massa minnen så är det väl bättre att försöka se till att dom är goda minnen? För enligt mig i alla fall så blir det inte lika tungt att bära i längden då. :)

“Memory is a way of holding on to the things you love, the things you are, the things you never want to lose.” - Kevin Arnold

Men nu mina kära vänner ska jag sortera mina minne genom att sova! För dom här dagarna har varit fullspäckademed både jobb och träning. Så mer om det imorgon för den som är intresserad. ;)

Nattinatt på er! <3