Dagens bravader
Idag har jag varit på ganska så dåligt humör, i alla fall på morgonen. Anledningen till det är att jag är så sjukt morgontrött vanligtvis, och dom senaste dagarna har jag suttit uppe alldeles för länge och väntat på att mamma eller pappa skulle logga in på Skype. Det har då varit förgäves, men helt klart värt försöken ändå. Men det har lett till att jag är extremt trött. Och när jag vet redan när jag går upp på morgonen att jag inte kommer få göra ett dugg, utan bara sitta och kolla på andra som gör nåt vettigt så kan det lätt gjort att mitt humör blir något sämre än vanligt, då jag hatar att känna att jag inte gör nån nytta!
Men när jag satt där och var bitter kom en av cheferna till labbet och bad mig och Rosanna komma med till hennes rum. Hjärtat hoppade nog över att slag när hon sa det, för jag var rädd att vi gjort nåt dumt, för hon lät inte glad när hon sa det. Direkt började jag gå igenom allt hon kunde tänkas dra upp. Var det att hon tyckte att vi gjorde för lite? Nej, det kunde det inte vara eftersom det är hon som sagt att vi bara ska observera. Var det att vi kom lite sent häromdagen? Men, det var ju inte vårt fel, för det var trafikstockning i typ hela Shanghai. Har jag förstört nåt? Inte vad jag vet.
Sådär snurrade tankarna när vi gick till hennes rum och jag kände mig orolig för jag visste inte alls vad som väntade. När vi då, efter vad som kändes som en evighet, kom fram till rummet bad hon oss sätta oss ner på två stolar som stod beredda framför hennes. Jag satte mig tvivelaktigt ner och började stålsätta mig för det som skulle komma. Hon kollade intensivt på oss en liten stund och började sedan berätta något om hennes chef och nåt om pengar. Hon sa det på ganska så dålig engelska så jag förstod först inte vad hon menade alls.
Var jag skyldig nån pengar? Nja, iinte så troligt. Vi fick även pengar laddade på ett matkort när vi kom hit, så jag trodde det var det hon menade. För dom gav oss 500 kr på varsitt kort och sedan 500 kr var i handen som vi kunde ladda på kortet sen när pengarna tog slut. Dock ansåg både jag och Rosanna att vi lika gärna kunde använda pengarna till nåt annat, för det är så otroligt billigt med mat, och det är inte kul att äta samma sak dag ut och dag in. Kanske var det de dom var irriterade på?
Tillslut gick det upp ett ljus för mig! Dom ville ge oss 1000 kr att spendera på vad vi ville! :D genast blev mitt humör lite bättre. :P Sen när en vakt kom fram och sa till en av dom på labbet att han tyckte att jag var så vacker och att jag såg ut som en docka, och alla andra höll med, blev det helt plötsligt en jättebra dag! :D
Jag är fruktansvärt lättflörtad när det gäller komplimanger eftersom jag själv anser att en komplimang som inte är framtvingad är (oftast) en ärlig sådan. Mycket för att jag själv inte skulle stå och ge nån komplimanger jag inte menade.
Tänk vilken skillnad några ord kan göra! :)
Nu ska jag i alla fall gå och kolla på Rosanna och min blivande svåger när dom spelar pingis! Rosanna försöker fuska genom att göra honom generad, så jag ska vara med och kolla så det går rätt till! :D Sen ska jag försöka njuta ett tag av min ensamhet eftersom jag inte fått vara ensam nån längre stund sen jag åkte hit. :P
Ha det gott alla min kära!
