Jeanette Ljunggren

'

Jag är en sån person som presterar bäst under press. Eller hur man nu ska se det. Jag HATAR att stressa, men samtidigt gör jag nästan allt i sista minuten. Men i det läget så kan jag oftast ta mig i kragen och verkligen pressa mig själv och min stackars hjärna till det yttersta. :) Helst skulle jag vilja vara en av dom som lämnar in saker 7 veckor tidigare så man slipper känna den där paniken, men tyvärr blev jag inte utrustad med den egenskapen när dom programmerade min genetiska hårddisk.

'

Och det är tack vare min "sista-minuten"-ångest som jag inte har skrivit nåt här. Jag skulle egentligen ha varit ut i lördags, men jag kände under dagen att jag hade varken tid eller råd att gå ut. För det första kunde jag verkligen inte slösa pengar på att betala in mig på nåt ställe. För det andra kunde jag verkligen inte riskera att må dåligt på söndagen. Så trots att jag skämdes ögonen ur mig, fick jag ringa Emelie och berätta läget. Jag hade kunnat bli med på förfesten och sen gått hem, men hon märkte på mig att jag inte var så sugen på det (även om jag försökte dölja det för jag ville bara vara en bra vän) så hon tyckte inte det var värt de.

'

Och jag förstår henne.

'

Men det känns jättetråkigt när jag vet att nån jag verkligen bryr mig om blir arg och besviken på mig. Jag mådde så dåligt när vi hade lagt på så jag blev bara sittandes vi bordet som ett kolli. Marcus försökte stötta mig och säga att jag gjorde rätt som valde skolan. Något jag innerst inne vet. Jag vet även att jag är en otroligt bra vän. Jag är kanske inte världsbäst på att höra av mig (eller skitdålig på det rättare sagt). Men jag är den som alltid finns där om det händer nåt. En som (tyvärr) offrar mycket av min egna tid för att ställa upp på andra, vilket var det som gjorde att jag hamnade i den här situationen.

Jag kräver inte mycket som vän heller direkt. Bara en tanke då och då. Även om jag inte visar det speciellt bra så tänker jag otroligt mycket på mina kompisar. Även dom jag knappt har kontakt med. Det finns vissa av mina kompisar som jag verkligen saknar otroligt mycket. Men jag säger det inte.

'

Så det här är ett meddelande till mina nära vänner:

'

Du är viktig för mig. Du kanske inte tror att du är det, men det gör du.

'