En ny dag
Precis som alla andra dagar här så skiner solen utanför fönstret. Folk börjar vakna till liv och röra på sig, efter kvällen socialiteter. Det var betyligt mindre aktivitet här imorse vid 9 när jag vaknade, men det är föga överraskande. Dom flesta här i Perugia går ut och dricker på torget på helgerna, och eftersom man kan få tag på riktigt billigt vin här som ändå smakar bra, så är det nog många som behöver lite extra sömn dagen efter. ;)
Idag har jag en massa jobb framför mig. Jag ska läsa en massa artiklar, skriva synopsis, träffa en kompis på fika och försöka reda ut en massa saker så jag äntligen kan komma in i en rutin här. Tyvärr är språket en ständig faktor, som sällan är till min fördel. Det spelar liksom ingen roll hur bra engelska jag än pratar om personen jag försöker kommunicera med inte kan engelska. Och nån svensk går det inte att få tag på här. :/ Jag skulle så gärna åka ut till ett område där dom tydligen ska ha fina "vandringsleder", för det ska tydligen vara superfint att gå runt där, och även kanske ta sig en springtur när jag blir friskare. Men för att ta sig dit måste man åka mini-metro, och det tar typ 30 min att åka dit som jag förstod det hela. Jag skulle behöva handla också, men det finns inte några stora matställen inne i stan. Då måste man åka en bra bit utanför stan, eller nöja sig med en halvstor, med betydligt mindre utbud. Jag kikade även igår på olika gym i närheten. Ett av gymmen som mina handledare går på skulle kosta ca 930kr i MÅNADEN (!) så det gick bort direkt. Fast det verkade fint där och så, för dom hade pool, gym, olika klasser mm. Men jag tänker då INTE lägga ut 3000 för ett gymkort. Istället hittade jag ett ställe som var betydligt billigare. Men det verkade krångigt att få kort där. Så jag tänkte fråga Marta om hjälp, eller nån annan för den delen som kan italienska.
Jag vet att jag kanske låter lite negativ, men jag kan försäkra er om att jag ändå är glad över att jag gjort det här. Det ör bara lite svårt i början innan man hittat sin plats, om ni förstår vad jag menar? Jag är så van allt hemma, och alla rutiner jag har där. Vilket leder till att det är lite svårt att acklimatisera sig till den nya, avvikande miljön. Men snart så! Precis som Ursula sa: "Therese kom gråtande till mig i början för hon tyckte allt var så hemskt, och sen i slutet grät hon för att hon inte ville åka hem". ;)
Allt kommer bli skitbra, bara jag får lite tid att vänja mig.
Idag har jag en massa jobb framför mig. Jag ska läsa en massa artiklar, skriva synopsis, träffa en kompis på fika och försöka reda ut en massa saker så jag äntligen kan komma in i en rutin här. Tyvärr är språket en ständig faktor, som sällan är till min fördel. Det spelar liksom ingen roll hur bra engelska jag än pratar om personen jag försöker kommunicera med inte kan engelska. Och nån svensk går det inte att få tag på här. :/ Jag skulle så gärna åka ut till ett område där dom tydligen ska ha fina "vandringsleder", för det ska tydligen vara superfint att gå runt där, och även kanske ta sig en springtur när jag blir friskare. Men för att ta sig dit måste man åka mini-metro, och det tar typ 30 min att åka dit som jag förstod det hela. Jag skulle behöva handla också, men det finns inte några stora matställen inne i stan. Då måste man åka en bra bit utanför stan, eller nöja sig med en halvstor, med betydligt mindre utbud. Jag kikade även igår på olika gym i närheten. Ett av gymmen som mina handledare går på skulle kosta ca 930kr i MÅNADEN (!) så det gick bort direkt. Fast det verkade fint där och så, för dom hade pool, gym, olika klasser mm. Men jag tänker då INTE lägga ut 3000 för ett gymkort. Istället hittade jag ett ställe som var betydligt billigare. Men det verkade krångigt att få kort där. Så jag tänkte fråga Marta om hjälp, eller nån annan för den delen som kan italienska.
Jag vet att jag kanske låter lite negativ, men jag kan försäkra er om att jag ändå är glad över att jag gjort det här. Det ör bara lite svårt i början innan man hittat sin plats, om ni förstår vad jag menar? Jag är så van allt hemma, och alla rutiner jag har där. Vilket leder till att det är lite svårt att acklimatisera sig till den nya, avvikande miljön. Men snart så! Precis som Ursula sa: "Therese kom gråtande till mig i början för hon tyckte allt var så hemskt, och sen i slutet grät hon för att hon inte ville åka hem". ;)
Allt kommer bli skitbra, bara jag får lite tid att vänja mig.
Kommentarer
Trackback
