Förhållanden
Vi människor är flockdjur. Vi skapar alla sorters relationer med folk runt om oss för att skapa en känsla av trygghet och tillhörighet. Det är något vi alla vill ha och behöver. Och relationer är något som jag själv anser är otroligt fint och värdefullt, oavsett om det är mellan familj, vänner eller kärleksförhållanden. Personligen har jag haft väldigttur och har många starka relationer till folk i min omgivning, vilket bag är otroligt tacksam över. Jag har en underbar familj som jag älskar och fantastiska vänner. Men jag har även en helt otrolig pojkvän som jag älskar och som älskar mig. :) Singellivet i all ära, men jag är nog mer en förhållandetjej.
Men i alla förhållanden så finns det upp- och nedgångar. Det kan inte alltid vara en dans på rosor. Och något som jag tror är viktigt att inse är att alla förhållanden är individuella. Vissa trivs att sitta ihop jämt, och andra klarar sig med att bara ses ibland, och så länge som både mår bra med det så tycker inte jag att det är fel i nåt av alternativen. Så länge som kärleken ändå alltid finns där. Men ibland kan man utifrån se att ett förhållande verkligen inte funkar, och det enda som håller ihop människorna verkar vara bekvämlighet, bristande självinsikt eller rent av rädsla. Rädsla för att t.ex vara ensam och att stå på egna ben. Men i extrema fall kan rädslan bero på att man är rädd för den andra partnern.
Mer och mer cirkulerar historier i medierna om kvinnor som varit i diverse destruktiva förhållanden och som stannar kvar till följd av successiv manipulering från den andra partnern. Där självkänslan bryts ner för att personen i fråga inte ska våga lämna den andra och att denne ska behålla kontrollen över förhållandet. Det är riktigt skrämmande tycker jag att läsa dessa historier, men samtidigt är det något som måste belysas så att fler kan få styrkan att inse att dom förtjänar bättre. Vi kvinnor har en tendens att förbise alla fel och brister, speciellt när vi inte känner att vi förtjänar bättre.
Därför vill jag dela med mig av den här bilden som jag tagit från en av historierna i tidningen topphälsa. Förhoppningsvis kan det här hjälpa nån att se på sin relation ur en ny synvinkel och eventuellt ta sig ur en dålig situation eller använda denna för att hjälpa nån annan. För finns det personer i nöd så vill jag ändå göra det lilla jag kan för att hjälpa till, även om det bara är nåt så litet som att skriva om det här i min lilla blogg.
Kram på er alla!
