Jeanette Ljunggren

Är det bara jag som blev helt chockad över att vi vann VM-guld? :P självklart är jag glad över det, men det trodde jag inte när turneringen började. :) men stort grattis till hela det svenska laget!! Jag är grymt imponerad av er insats. :)

Trots vinsten så måste jag ändå erkänna att gårdagen var en tuff dag för mig. Jag kände mig trött och nedstämd hela dagen, vilket kanske inte är så konstigt under dom här omständigheterna. :/ så igår fick jag inget gjort. Jag skulle ha pluggat, tränat och städat men jag hade varken ork eller lust att göra nåt. :( fast jag lyckades ta mig till karlstad ändå. På vägen hem fick jag sprangs in på biltema också och hämta en hammock åt min farmor. Hon ville så gärna ha en, och eftersom jag ändå skulle till stan så bad hon mig köpa med den. Egentligen hade jag ingen lust att träffa andra människor, men jag visste hur mycket det betydde för henne, så då ställde jag såklart upp. Så jag sket fullständigt i att jag var helt osminkad och att mitt håret stod åt alla håll. Jag orkade liksom inte bry mig.

Fast något sol jag tycker är intressant i såna här lägen är hur påmind man blir om situationen hela tiden. Det kan vara en låt dom spelar på radion, en bild man ser på internet, nåt dom pratar om på Tvn. Det finns saker överallt! Som förut. Jag satt och slökollade på tv, när dom visade desperate housewives. Och precis i det läget sa Gabrielle:

"I need a man who cares enough to explode when he thinks he's going to lose me."

Vilket är så sant! Jag vill ha en kille som älskar mig nog för att kämpa för mig. I min värld så är det så självklart att man kämpar för varandra. Skulle nån av dom jag älskar säga att dom behöver mig, så skulle jag släppa allt för att finnas där för dom. Jag skulle göra allt jag kunde för att få dom att må bra igen. Det är så självklart för mig att göra det. Och jag vet att dom skulle göra detsamma för mig. Därför kan jag inte för allt i världen begripa att en av dom människor som jag älskar mest här i världen inte kunde göra det när jag behövde honom som mest.

Oh well. Ain't love a bitch...