Jeanette Ljunggren

Jag överlevde! Thank you baby Jebus som Homer Simpson hade sagt. ;D Hela dagen kändes surrealistisk. Jag var så trött på morgonen när jag vaknade, så jag funderade på att gräva ner mig och skippa allt. Men eftersom jag inte är speciellt förtjust i att gräva, så valde jag att dra på mig kläderna och dra iväg. Men när starten  närmade sig så blev jag ständigt mer taggad. Tack och lov hann jag träffa mamma och Ewa innan starten, vilket lugnade mina nerver ofantligt mycket. Båda hade på sig träningskläder för att kunna stötta mig till max. Vilket dem gjorde! De första hindren gick oväntat bra, och mamma och Ewa sprang bredvid banan och hejade på. Curlingmammor ni vet. ;) men sen tappade dem bort mig och Sudden, så vi lunkade på själva. Vi hade bestämt redan innan att vi skulle ta det lugnt, vilket vi gjorde. :) men alla hinder gick jättebra, till och med det sju meter höga repet! :P när jag väntade på att Sudden  skulle slutföra sitt straff, frågade jag funktionären om det var många som klarade det hindret, varpå han svarade att det var väldigt få som klarat det. Främst eftersom repen var så hala. Och det var nästa ingen tjej som klarat det. Så då blev jag väldigt stolt. :) 

När vi sen kom fram till Öresundsbron igen och skulle i havet så såg jag äntligen mamma, Ewa, Evelina, Lars och Gunilla igen. Så det var roligt! Jag och Sudden tappade bort varandra vid hindret high jump (man skulle hoppa ner fem meter i havet), och jag stod och väntade länge på Sudden, men tillslut skrek mamma att jag skulle fortsätta springa annars skulle det vara kört för min del. Kylan började krypa på, så jag insåg att hon hade rätt, för musklerna började krampa. :/ så jag började springa försiktigt. Mamma och Ewa sprang tack och lov med mig, så jag körde sista biten själv med dem som stöd. 

Men jag lyckades ändå ta mig i mål, även om jag inte klarade tre hinder. Jag blev lite besviken att jag inte klarade dom romerska ringarna, och monkey bars, för jag kände att jag hade styrkan att klara dem. Men allt vatten gjorde att det var snudd på omöjligt att hänga kvar. Det var på tok för halt. Sen valde jag att inte testa rampen, för det var så mycket folk som stod och väntade där. Dock kom jag ändå i mål på en rätt så bra tid. Framförallt sett till att jag tog det rätt så lugnt, och att jag valde att vänta på Sudden såpass länge. Fast hela upplevelsen var väldigt rolig, och jag hade väldigt roligt under större delen av loppet (vissa delar var sjukt jobbiga också kan jag erkänna) ;D. Och jag kan säga att känslan att komma i mål var overklig. 

Men nu är det över. Och min kropp är rätt så öm och mörbultad. :) fast det hindrade mig ändå inte från att åka till Ullared igår med Evelina, Sudden och Stina. ;) nu däremot laddar jag för kvällstappning. Och försöker att skaka liv i min mobil i äkta frankensteinstil. ;P wish me luck! ;)