Kattvakt
Idag är dag 2 av mitt kattvaktsuppdrag. Just nu kan jag förstå att det är svårt att hålla koll på mig, men jag tror alla faktorer som kan ha varit emot mitt bloggande har varit det den senaste tiden. Dagarna innan vi åkte hem från Shanghai dog internet för oss, och det gick inte att få igång. Dock hade jag sjukt mycket att göra innan vi åkte hem, så det kanske var lika bra? Då slapp jag den "pressen" eller hur man ska uttrycka sig att jag var tvungen att blogga. ;) Samma sak var det när jag kom hem. Nån rolig person hade tydligen klippt av en kabel så vi fick tillbaka vårt internet i lägenheten igår. :P
Så tyvärr kunde ni inte följa dom sista spännande dagarna i världens 3:e största stad och den fruktansvärda packningen och dom skräckfyllda minuter som det tog att checka in bagaget. Så jag gör som man absolut inte ska göra om man ska locka läsare. Jag berättar slutet först. ;) Det gör jag av den enkla anledningen att jag vet att ni, mina kära läsare, är för smarta för något annat. Ni har garanterat redan listat ut att jag är hemma igen och att allt gått bra. :) Så varför ska jag sitta här och kalla något annat? Självklart gick inte allt som på räls när vi skulle hem, men det gick nog bra för att jag inte ska kunna klaga. :)
Dom sista dagarna gick fort, och sista dagen på jobbet gjorde mig otroligt nervös. Jag gillar verkligen inte at säga farväl, och jag var livrädd att dom på sjukhuset skulle göra nån stor sak av att vi skulle åka. Jag minns hur det var när jag skulle lämna Kanada och alla grät till höger och vänster. Alla utom jag. Detta betyder självklart inte att jag inte bryr mig, utan jag fungerar bara så. Hela dagen blev därför som en dimma för mig, ända fram tills vi skulle åka tillbaka till studenthemmet. Vi hade fått några jättefina presenter av chefen, Penny och en vi jobbade med under dagen, så jag funderade på om jag kunde springa ut snabbt som vinden utan att någon skulle upptäcka mig så jag skulle slippa att säga hej då. Dock vet jag om min begränsning när det gäller att smyga som en ninja, så jag gav upp den idén snabbt. När jag tillslut insåg att det inte fanns något sätt att undkomma det hela så satte jag på mig jackan och tog ett djupt andetag.
Men ingen brydde sig.
Alla va så upptagna med sitt, så mitt scenario där alla skulle komma och krama om oss med tårar i ögonen var nog så långt ifrån sanningen som det gick att komma! :D På ett vis var jag tacksam för det, men samtidigt lite förnärmad. Hade vi inte varit mer omtyckta än så?! :S
Sen insåg jag varför. Alla trodde att vi skulle komma tillbaka. Dom förstod inte att vi med största sannolikhet inte kommer att träffas något mer. :P Dom pratade om hur kul det skulle vara för oss att se korten vi tog tillsammans med alla labbet när vi kom tillbaka osv. Men hur stor är den chansen? Julie kommer vi ju träffa igen för att hon kommer åka hit den 17e januari, så det blir kul, men dom andra? :S Tyvärr har jag svårt att se hur det skulle gå till.
På kvällen var jag på massage och sen drog jag och Rosanna till en av våra favoritrestauranger och skulle äta mat. Den muslimska restaurangen alltså. Precis när vi satte oss började två tjejer dansa och alla satt och kollade med förundran i deras ögon. Jag tyckte inte dansen var så spänande, däremot roade det mig enormt att paret som satt nästan bredvid oss hade med sig en GIGANTISK systemkamera, och började fotografera. Så jag satt där och skämtade med Rosanna om det när någon kom fram till mig och började dra i min arm. Jag kollade förvånat upp och såg att det var en av dansarna som ville att jag skulle bli med henne upp och dansa! :P Jag blev stel som en pinne och vägrade. Hon tänkte dock inte godta ett nej. Hon fortsatte att dra och fick alla i restaurangen att klappa så jag skulle gå upp. Men icke! Hade det funnits en läkare i salen hade han nog misstagit min muskelstelhet för stelkram och gett mig muskelavslappnande, men detta var ren och skär envishet. Jag hade inte lust att dra till mig mer uppmärksamhet än vi redan fick för att vi inte var kiineser, eller för den delen ge fler människkor idén att det är okej att ta kort på mig utan mitt medgivande. Så där satt jag. :) Hade jag fått dricka en öl eller 20 hade dom fått DRA AV MIG från scenen, men i detta läget ville jag bara få min mat. :P Ångrar jag mitt val? Nej. :)
Packningen då? Tro det eller ej, så gick det bra! :D Den sammanlagde vikten var nåt kilo under det man fick ha, och anledningen till att jag fick med mig (nästan) allt hem var för att jag hade på mig mammas underbara jacka med 100 miljoner fack. Jag stoppade allt jag kunde komma på i den där jackan, och tack vare den gick allt bra! :)
Flygresan var dryg dock, men jag såg några bra filmer. En kille som satt bredvid mig när vi flög från Shanghai till Doha spillde en massa ris på mitt säte, så det var inte roligt. Men karmagudarna var där och när flygvärdinnan skulle samla ihop några brickor tappade hon typ 5 st över honom, så han fick igen för att han inte ens erbjöd sig att ta bort det han spillde på mitt säte! ;) Då njöt jag kan jag lova. :)
När jag kom hem väntade Marcus, Marielle och Philip på mig och jag blev så glad när jag såg dom då jag började gråta. Jag var inte alls beredd på att Philip skulle vara med, speciellt eftersom jag aldrig träffat honom innan. Så gissa om jag blev förvånad när jag såg en karl som stod och flinade mot mig när jag släppte taget om Marielle och tårarna bara rann nerför kinderna på mig. Men innan jag hann säga något dumt till honom så insåg jag som tur är att det var han. ;) Så det var en mcycket glad överrasking! Tyvärr fick jag inte umgås med dom länge, men det var så kul att dom kom! :)
Sen har dagarna gått. Jag har gjort mitt bästa för att omställningen skulle gå så smidigt som möjligt, och jag tror att jag lyckats bra. Jag är så tacksam över att få vara hemma igen. Jag är så tacksam över alla som visat hur mycket dom bryr sig och alla som haft förståelse för att det har varit en omställning för mig. Och framförallt är jag så otroligt tacksam för att jag fick den här chansen att få åka iväg. :) Det har varit tufft, men jag ångrar inget. :)
Så nu är jag i Munkfors hos mamma och pappa och passar katterna några dagar nu när dom är i Vietnam. Och det gör mig inte ett dugg att vara här. Jag älskar huset och katterna. Sen är det något så rogivande över att vara här. Det är så lugnt och underbart. Inga bilar, inga människor inget ljud. Det här behövde jag.
Självklart har det hänt en massa spännande saker med jul och allt, bl.a fick jag och Marielle i julklapp av mamma och pappa att vi alla (fam. Ljunggren) ska åka till Grekland i 10 dagar i sommar! :D Ååååh vad jag längtar! <3
Men nu har jag feber och mår inte alls bra, så det får vi ta nån annan gång! ;) Jag har lite bilder jag ska ladda upp till er också så håll ut och håll i! :)
God fortsättning och Gott nytt år på er alla underbara! <3
Jul
Jag lever, men har inte internet hemma så jag snyltar lite på mamma och pappa nu. ;) Men jag återkommer snart ska ni se!
Kramar
3 dagar kvar! :D
Surprise, surprise! Det är snöstorm i Shanghai idag! :D Folk är som tokiga, för normalt sett kommer det ingen snö alls här. :P Jag vaknade som vanligt av att klockan ringde, och jag klev ur sängen. Men idag kändes det EXTRA kallt att gå upp. Vi har en AC på rummet, men den gör bara så det blir varmt vid sängarna, för dom är så högt uppe. På golvet däremot... Burr säger jag bara! :P
P.g.a detta är det väldigt svårt att lämmna det varma, sköna täcket och gå till jobbet när man är trött på morgonen. Men på något sätt lyckades jag stappla ur sängen och gick till min "garderob". Precis som stålmannen tog det mig knappt en millisekund att få på mig kläder så jag inte skulle få frostskador. Kädseln var kanske inte den snyggaste, men den var varm. Innan jag gick in på toaletten för att göra mig iordning kollade jag på min mobil och såg att jag fått ett sms av en kompis: "They said on the news that it's going to be colder today then the other days, so wear alot of clothes!"
Underbart. Kunde inte bli bättre. Men vi åt frukost och kom iväg, (Jag kände mig lite som en Michelingubbe i alla mina lager av kläder men värme var mitt mål idag) och visst var det markant kyligare än dom andra dagarna vi varit här, men jag tyckte inte det var så farligt. Jobbet gick bra, även om min totala sömnbrist den här veckan verkligen har börjat tära på mig. Jag fick leka lite med några pipetter och har som vanligt observerat en massa olika tester. Vid lunch idag dock så var vi medbjudna på en superfin restaurang med alla som varit engagerad i sverige-kina utbytet. Så det var jättekul! Och maten var förvånansvärt god. :) Så det var riktigt mysigt!
När vi kom ut, mätta och belåtn, såg vi att det hade börjat snöa! Det kom inte mycket, men under dagen hann det snabbt eskalera till en full snöstorm! :) I panik över att det kom snö, har i stort sett alla kineser krupit ihop ännu mer och tagit fram sina paraplyn (??). Så idag såg dom ut som en massa Oompa loompier med paraplyer som någon släppt lös på gatan. :P Ja, jag inser ironin i att påpeka vad små dom är när jag själv är ståtliga 163 ½ cm, men till skillnad från hemma så anses jag inte vara kort här. :P
Det är inte alltid man ser snö på hustaken här inte! :P
Såhär såg alla cyklar och mopeder ut som stod på gatan när jag gick hem från massagen. :)
Jag vet att det inte är något i jämförelse med det ni har hemma, men här är det skitstort att det snöar. Och som tvättäkta svensk, så måste jag erkänna att julkänslorna slog till extra hårt idag bara för att det kom lite snö. :D Sen fick jag kasta den här vinterns första snöboll! Vilket "råkade" träffa Rosanna lite lätt. ;) Oooops! :D
Jag har i alla fall varit i väg på massage idag, och det var helt underbart. Så nu sitter jag hemma och försöker hålla mig vaken, men inte så länge till. Den tidigare nämnda sömnbristen ska få sitt slut idag tänkte jag, så jag kan ladda batterierna inför helgens bravader med packning och allt. Det är helt ofattbart att tänka att det snart gått 3 mnader sen vi kom hit. Och om bara några dagar är det dags för mig att säga farväl till alla här, för att sedan återvända till mitt vanliga liv emma i Sverige där julrushen råder för fullt. Här existerar den knappt. Tänk att nu är det bara några dagar kvar här i Kina, och sen är jag hemma igen. :)
Jag hoppas att ni alla vet hur mycket jag saknar er, men jag vill även göra en sak ganska så tydlig redan nu. Jag blir jätteglad när ni vill att vi ska hitta på en massa saker när jag kommer hem, och jag vill verkligen träffa er alla så fort som möjligt. Tyvärr kan jag inte lova att jag orkar nåt innan jul. :P Det är en otroligt stor omställning för mig att komma in i "vanliga" svenska rutiner när jag på morgonen här i Kina brukar gå upp kl 23.30 svensk tid. :P Så snälla ha överseende med mig om jag ligger i soffan hela dagarna och inte vill åka hit eller dit. Återigen vill jag påpeka att detta handlar INTE om att jag inte vill se er, men vill ni träffa mig så får ni nog tyvärr åka till mig för jag har inte fått vara hemma på 3 månader. :P Ni får jättegärna komma med förslag, och höra av er så mycket som ni vill, men som sagt så får ni tänka på att det kommer vara rejält slitigt för mig ett tag framöver. ;)
Ha det brá och glöm inte era paraplyn om det skulle börja snöa hemma också! ;)
Pussåkram Nettan
Lucia
Men inte i Kina. :P
Här rullar livet på som vanligt. Hade inte Rosanna påpekat att det var lucia idag hade detta sorgligt nog gått mig förbi helt. :P Istället för att svepas med i julstämningen ligger jag hemma och snorar och nyser. Tydligen såg jag ganska risig ut imorse, för jag hann inte vara på jobbet speciellt länge innan chefen kom och skickade hem mig. :P Så jag fick åka hem och dricka vatten och sova. Sen när Rosanna kom hem hade hon varit så gullig så hon hade köpt med mat till mig! <3 Det gjorde mig verkligen jätteglad. Så imorgon när jag vaknar vill jag vara frisk. Antecknar du nu detta Tomten? ;) Den här dagen kan jag väl säga har varit ganska seg. Men jag låg och kollade på Harry Potter förut (Fenixordern) vilket gjorde mig på lite bättre humör. Fast nog fasen blev jag tårögd på slutet (Som vanligt)! När jag var yngre ÄLSKADE jag böckerna, och i slutet påbok 4-7 så grät jag som på beställning! Jag brukar inte vara den som gråter i första taget, men då kunde jag inte hålla mig. Jag älskar att få läsa en riktigt bra bok som jag kan leva mig in i totalt. Sen vi kom till Shanghai har jag läst 3 böcker. Den sista sparar jag till jag ska flyga hem. :) Men hittills har jag läst:
*Stolthet och fördom och zombier - Jane Austen och Seth Grahame Smith
*Syskonkärlek - Sheila O'Flanagan
*En mörkrädd pojke - Justin Evans
Tillbaka då till denna speciella dag. Lucia är en mysig dag tycker jag! Man får äta lussebullar, dricka glögg och det bjuds på pepparkakor. Sen får man ju alltid se på något fint luciatåg, och man bli påminnd om den annalkande julen. Den högtid då vi samlas på olika håll i landet tillsammans med våra nära och kära. Man sitter ner tillsammans och äter god mat, ser på Kalle Anka och sedan delar vi ut julklappar.
Jag kan erkänna med en gång att jag älskar julen och allt som hör till! Jag älskar att få paket och framför allt så älskar jag att ge bort paket! :) Jag tycker det är så roligt när man hittar nån fin/rolig present som man vet kommer göra någon man älskar glad. Sen all god mat! Vad kan man säga? Jag behöver en paus från ris och nudlar. Jag har ätit min beskärda del av ben med lite kött på! Nu vill jag ha julskinka på en brödbit (delikatesslimpa såklart!) med senap på och en kopp blåbärste till! :D Jag vill sitta och busa med mina söta kusiner och krama om alla i min familj och min släkt. :P
Jag är så glad över att min syster kommer hem till julen också! Det blir verkligen inte samma sak utan henne. Tyvärr blir jag väl utan Marcus halva dagen även iår. Kunde jag, skulle jag dela på mig så jag kunde vara med överallt hela dagen. :) Dock är ju detta fortfarande fysiskt omöjligt (Konstigt att dom inte kunnat lösa det än på nåt sätt. Vart går alla forskningspengar egentligen?) ;) Tills den dagen jag lyckas med detta får jag vara nöjd som det är. Vilket jag egentligen är, för jag älskar våra traditioner. :) Det enda som saknas för mig är att Marcus skulle vara med bara. Men han har sina traditioner också, och det respekterar jag till fullo. :)
Åååh vad jag älskar julen! :D
Jag vill ha snö! Jag vill ha mysmörker! Jag vill ha varm choklad och en filt! Jag vill ha julskinka och bingolotto! Jag vill ha Kalle Anka! Jag vill ha farmors morotskaka! Jag vill ha en öppen spis! Jag vill ha julmust!
Jag vill ha Julafton! :D
Hoppas verkligen vi får tag på en Kalle anka-julgran iår igen. :)
Nu ska jag fortsätta lyssna på musik och beundra Rosannas nya frisyr. :) Ha det gott folket! <3
3:e advent
Förstår ni hur avundsjuk jag är på er som får sitta hemma i soffan och julmysa med en kopp te och titta på adventsljusen? :)
3:e advent skvallrar om det faktum att julen äntligen närmar sig med stormsteg. Det betyder också att det snart är dags för mig att packa alla mina saker här, och få åka hem. :) Det känns lite bitterljuvt att tänka på att det här var den sista söndagen i Shanghai. Men samtidigt skönt. :) Så istället för att bara sitta hemma hela dagen, bestämde vi (jag och Rosanna) oss för att dra ut och kika på stan. Vi hade inga direkta planer, förutom att jag skulle till en affär och byta en sak. Men det gick snabbt och smidigt, så jag blev mycket positivt överraskad. :P Jag trodde att det skulle bli mer tjat från försäljarens sida om att jag skulle byta, men han log bara mot mig och sa: "no ploblem". :) Dom är så roliga med det där kineserna. Om man så skulle kolla på en t-shirt med en halvt avsliten arm på skulle dom säga "No ploblem lady!". :D
Efter jag hade fixat det drog vi till People square och gick till Starbucks. :) Där köpte jag en jättefin resemugg till mig själv, och vi tog lite fika. Sen traskade vi vidare, och jag fick tag på en jättefin "tavla". En sån som jag köpte när Rosannas föräldrar var här. (Där dom klipper ut ett mönster i ett jättetunnt papper) :) Köpte lite andra saker också, men det är hemligt än så länge. ;) Rosanna köpte även hon med sig lite saker, så det har varit en riktigt trevlig dag tycker ja! :) Det regnade väl ganska kraftigt nu senare på dagen, men det löste sig det med. :)
Jag glömde förresten berätta att en av killarna som var med på festen hade köpt en present till både mig och Rosanna! En bok på riktigt gammal kinesiska som knappt han själv kunde läsa. Han förstod att det inte fanns en chans i havet att vi skulle kunna förstå vad det stod i den, men han tyckte det var ett minne ifrån Kina i alla fall. Och fattade jag det rätt så var det en väldigt känd bok, som på något sätt var relaterat till den kinesiska kulturens ursprung. Så det tyckte jag var otroligt gulligt! :D
Annars så har jag pratat med Marcus idag när klockan var 03.30 på natten svensk tid. :P Han hade tydligen varit ute på kalas hela kvällen, Och nån VIP-show, så han hade precis kommit hem när jag vaknade. :) Så vi pratade både länge och väl om allt möjligt. Det är så underbart att få prata med honom. Han får mig alltid på så bra humör. :)
Så när jag kommer hem så kommer han och hämtar mig på Arlanda, och sen åker vi hem. Väl hemma har jag beställt tacos av honom och en bra film så vi kan ligga och mysa i soffan. :) Sen kommer mamma och pappa och hälsar på en sväng, och det ska bli så underbart att få se dom igen! :) Var ju faktiskt 3 månader sen jag såg dom sist. :( Mamma hade i alla fall bakat en massa bullar som hon skulle muta Marcus med så hon också fick krama på mig lite. :) Pappa behöver inte muta nån med bullar. Tror inte någon vågar säga emot honom då när jag äntligen är hemma. ;) Tråkigt att inte Marielle är hemma bara. :( Saknar verkligen min familj så otroligt mycket.
Men snart så. :)
Bild från igår, och tavlorna jag köpte sist + boken vi fick och min mugg från Starbucks. :)
Passa på att njuta av husefriden, för snart är jag hemma igen! :D
Fest!
Som ni vet var det idag vi skulle ha vår avskedsfest. Och för er som är riktigt observanta kan ni räkna ut att klockan är strax efter 23.00 här. Varför sitter jag då hemma och bloggar? Borde jag inte vara ute med mina vänner och hitta på en massa dumheter och supa ner kineser?
JO, det borde jag!
Men så är det inte nu. Jag önskar att detta var ett blogginlägg från förfesten, men tyvärr måste jag erkänna att festen är slut. Redan. Mot min och Rosannas vilja. :P
Vi börjde kvällen med att gå ut på restaurang och skrattade och hade kul med en massa vänner. Men redan efter maten började några dra sig hem. Tråkigt tänkte jag, men så är det alltid. Vi andra fortsatte ändå till en karaokebar. Vi kom in på ett ganska fränt ställe, och fick ett eget rum att vara i. Väl där drack vi och sjöng för fulla muggar. Fast dom som drack var typ bara jag och Rosanna. :) Men kul var det i alla fall.
Tills alla såg att klockan var 22 och dom skulle åka hem!
Tidigare har dom gjort narr av en annan kille som egentligen skulle varit med, för han brukar åka hem vid 21 typ. Men är det så stor skillnad om man bara stannar EN TIMME extra?! :S Jag trodde det hade blivit ett missförstånd först, men ALLA skulle verkligen hem. Så en kille hämtadebilen och körde hem oss, så här sitter vi nu. Uppeldade och förvirrade! Det känns så snopet på nåt vis! Vi hade ju precis börjat... :S
Visst, vi skulle kunna hoppa in i en taxi, jag och Rosanna, och dra till nån nattklubb. Problemet då är att studenthemmt STÄNGER kl 23.30 så då måste vi ta in på motell eller nåt. Och kvällen var ju tänkt att vi skulle fira med våra vänner som ett sista avsked innan vi åker hem igen. För ser man realistiskt på det hela så kommer vi ju tyvärr aldrig att se dessa människor igen när vi flyger hem på lördag.
Känn som om jag gjorde mig iordning i onödan på nåt vis. :/
Jag har verkligen haft jätteroligt ikväll och det är därför som det känns så otroligt tråkigt att det redan är över.
Jag säger som Rosanna sa nyss: "Det känns som ett skämt".
Omdöme
Jag vill inte ha en blogg där jag försöker få över folk på min sida, eller få andra att må dåligt. Även om jag är arg, ledsen eller besviken på nån, så hjälper det inte att skriva det här. Vem mår bättre av det? :/ Självklart får alla välja att bruka deras blogg som dom vill, men försöker att fokusera på det positiva istället. Det är så lätt att hänga sig fast vid allt dåligt som sker, men varför ska man göra det egentligen?
När jag mår dåligt över nåt pratar jag med dom som står mig närmast, och som känner mig bäst. Det är ju dom som oftast förstår varför jag mår som jag gör, och varför jag reagerar och agerar på ett visst sätt. Genom att släppa in dessa människor och visa hur jag känner, kan dom också hjälpa mig att belysa vad det riktiga problemet är. Vet man sedan vart problemet ligger, så kan man även aktivt arbeta för att lösa det. Ibland kan det dock vara skönt att få "skriva av sig", men varför lägga ut något man skrivit i ilska på internet så att alla kan läsa det? För oftast så menar man ju inte allt man säger när man är arg. Jag gör det då verkligen inte. Ibland om man är ovänner med nån och har nått ett döläge, kan det vara bättre att bara lägga ner stridsyxan och enas om att man helt enkelt tycker olika. Men då ska man prata med den personen öga till öga tycker ja! Om någon sårar dig t.ex kan det vara bättre att förklara det för den personen, och om den uppriktigt ber om ursäkt så kan det vara bästa att bara förlåta.
Självklart ska man inte vara naiv och förlåt allt, och bli överkörd gång på gång av andra människor. Samtidigt anser jag att alla förtjänar en andra chans. Men hur många chanser ska man då ge? För mig beror det på person och situation.
Nu känner jag själv att jag glider in på ett helt annat ämne än det jag hade tänkt mig. :P Jag tror det beror på alla repotage jag sett nyligen och dom sk. "blogg-bråken". Detta innebär att dom största bloggarna (och andra med för den delen) skriver otroligt elaka saker om andra människor. Ibland är sakerna baserade på nån liten sannig och ibland är det helt taget ur luften. Det värsta är att dom gör det för att få fler läsare, så dom ska utöka sitt så kallade "kändisskap" och tjäna mer pengar. Många gånger är dessa bråk, precis som wrestling, uppgjorda. Varför vill man hålla på så? :S Jag ser hellre att få läser min blogg, än hittar på en massa dumheter för att få fler läsare. På det sättet kan jag i alla fall behålla min integritet och framförallt min värdighet.
Ja, tänk dessa "kändisar"... Jag förstår då inte.
Återigen glider jag in på nåt helt annat! Känner mig fruktansvärt disträ idag... :P
Tillbaka då till det jag ville prata om från början! Jag har nämligen haft en jättebra dag idag. Jag och Rosanna har fått göra mer på jobbet, vi har ätit supergod mat 2 (!!) gånger idag (koreanskt och muslimskt). Sen har vi även fått reda på att vi inte behöver betala hyra. Vi har tydligen fått jättebra omdömen av dom vi jobbat med, berättade vår kära lärare Ingalill (som för övrigt är den underbara människa som slitit som ett djur för att vi skulle få den här chansen! Kan inte tacka henne nog för det.) :) Vi har även hämtat ut våra skräddarsydda klänningar som var HUR JÄKLA FINA SOM HELST! :D Jag är så otroligt nöjd med min. Den är kornblå med silverfärgade blommor på, i traditionell kinesisk stil. AJ LÖV IT!
Vi har även börjat förbereda inför morgondagens fest, vilket jag hoppas blir rolig. Vi är ungefär 15 personer eller så, som ska ut och äta och sen åka till nån rolig karaokebar. Så detta ser jag verkligen fram emot! Inte för att jag vill att alla ska höra mig sjunga, utan för att få en chans att umgås med alla. Vi har även förberett en lek, där alla får hemliga uppdrag under kvällen, och den som utför sitt hemliga uppdrag bäst vinner priser som självklart ska inhandlas från IKEA imorgon. ;)
Några av uppdragen är bl.a:
*Sno andras människors livshistorier och försök övertyga alla om att det är dina
*Skryt/berätta för alla om dina FANTASTISKA byxor/frisyr eller liknande!
*Använd ljudeffekter så ofta som det går
*Berätta för alla om ditt fantastiska möte med en känd person
*Kör robotdansen så fort du hör en ballad
*Kalla att du är en inbiten ornitolog och härma fågelljud under kvällen.
*Försök att få smaka av så mångas drinkar som möjligt under kvällen
*Försök övertyga alla om att du kan "klick"-språket
Sen finns det en massa till. :P Jag ska vara domare, så det ska bli riktigt kul!
Nej, nu ska jag försöka leta efter min älskade pappa, och se om han har en stund över att prata. :P Nu är det bara en vecka kvar tills jag är hemma igen. :)
Och då jäklar ska jag snosa på den här killen tills han är så trött så han nästan spyr på mig! ;)
Usch vad jag saknar honom... :(
Jag har för övrigt i stort sett bestämt mig för att läsa lite extra så jag får en magisterexamen i biomedicinsk laboratorievetenskap. :) Håll tummarna för att jag klarar det! :D
Puss å kram på er folket.
Xián
För övrigt så jag vet jag inte vad det är med mig för dom senaste dagarna har jag varit så sjukt trött! :S Men när jag kommer till gymmet så brukar det gå jättebra. Då är det som att allt är bortblåst. Men sen när jag kommer hem så däckar jag nästan med en gång. Jag har funderat på om det kan vara nerver eller hemlängtan, och jag måste säga att jag skulle satsa mina pengar på det sistnämnda. Jag håller nämligen på att längta ihjäl mig tills vi ska åka hem! Jag vill bara hem och träffa alla underbara människor som jag älskar nu. Och eftersom det i stort sett bara är 1 vecka kvar så tänker jag inte på nåt annat nu. :P
Förutom min oerhörda trötthet så går det bra som sagt med träningen och jobbet. Vi är på immunologi och kollar på syfilis, clamydia, antikroppar mm. Så det är intressant, men det blir mycket pippetterande fram och tillbaka. ;)
Här kommer iaf bilderna. :)
Nattinatt och sov gott nu! Hoppas ni gillar bilderna. ;)
Stängt?!
Idag hade jag kunnat sova hela dagen om jag bara fick. :P Och egentligen borde jag inte ha gått ur sängen imorse. Det började med att jag släpade mig upp som vanligt och skulle göra mig iordning för jobbet. När jag står där ochförsöker kladda på mascara (vilket är nog svårt för mig som det är på morgonen), så går strömmen. Det blir helt svart och allt på rummet, inklusive kylskåpet, dog. Vi kan ju inte direkt prata med dom som jobbar här heller,så vi fick be Julie om hjälp.
Väl på sjukhuset så var varenda hiss proppfull så jag fick ta trapporna (gjorde mig egentligen inte så mycket, men det är en principsak). Sen fanns det INGET att göra och jag var skittrött, så jag har mest bara suttit på en stol och försökt att inte somna. :P När vi då äntligen slutade jobbet skulle jag iväg och träna. men då var gymmet stängt! Då kom jagpå idén tt ringa Rosanna så vi kunde gå och äta tillsammans, eller iaf gå hem tillsammans. Då var hennes mobil helt död, så det gick inte att få tag på henne. :P
Men nu är jag hemma och ska tvätta tänkte jag. Så nu blir det nog bra. Eller nåt... :D Men allt detta var ju tur för er, för nu har jag ju en massa tid att spendera på att lägga ut bilder till er! :) Dessa bilder är från Peking:
Himmelska fridens torg:
Mao Sedongs masoleum, där han ligger balsamerad.
En dam ville att vi skulle köpa en lika fin mössa som hon hade. :D
Kinesiska kongresshuset
Muren och den första ingången till förbjudna staden:
Här på denna basketplan (?!!!!) brukade säkert kejsaren spela lite one-on-one mot enuckerna. (Reds.anm: Detta är inte vetenskapligt bevisat eller för den delen baserad på någons sorts fakta, utan ren spekulation.)
Kejsarens privata trappa där dom fick bära honom upp och ner i hans bärstol
Det intressanta med bilden ovan är att man kan se 10 figurer på hörnet av byggnaden. Detta var i normala fall förbjudet, för det fick bara den himmelska kejsaren ha. MEn i det här fallet gjorde man ett undantag. :) Om ni kollar på det lilla huset i bakgrunden med pelarna, så är det ett "rasthus". Där stannade kejsaren när det blev för långt att gå mellan dom två stora husen, så han kkunde vila, dricka vin och få något att äta. (Inte lat han inte!)
Det stora templet i mitten är platsen där den sista kejsaren begick självmord efter ett folkuppror, och därmed upplöstes Kinas traditionella kejsardöme.
Kejsarens sommarpalats i norra Peking:
(Sjön på bilden är handgrävd)
Den långa korridoren där kejsaren kunde gå om det regnade ute så ham skulle slippa bli blöt. Varje bild är unik i denna oändligt långa passage. 
Stenbåten som kejsaren brukade åka runt på. :)
Bilderna nedan är från Pekings INNERSTAD! Såhär såg det ut nästan överallt:
Bilder från Badaling och Kinesiska muren:
Jag avslutar med denna bild. Den säger allt. Och JA jag har definitivt gjort mig förtjänt av den. ;)
Imorgon blir det bilderna från Xian! :D
Fy på mig
I helgen var vi i Xian för att se Terrakottaarmén. Vi flög dit tidigt på lördgen och kom fram senare än beräknat för planet var försenat av diverse anledningar. Men fram kom vi. Så vi försökte hitta hotellet, vilket var nästan omöjligt! Sen vet jag inte om det var något speciellt som pågick i Xian just då, för det var folk överallt! Plus att nån stackare sprang ut utklädd till Hello Kitty...? :D
Tillslut hittade vi hotellet, vilket var superfint! Vi slängde av oss alla saker, och jag gjorde mig iordning lite snabbt så vi skulle kunna ta oss iväg så fort som möjligt. Så vi sprang ut till vägen och fick tag på en mopedtaxi, så vi åkte den in till stan. Därifrån tänkte vi ta en taxi, för det var smidigast så. Armén ligger nämligen 1 timme bort, och vi visste inte vilken buss som gick dit. :P Väl inne i stan då så visade det sig vara lättare att fånga en flygande sköldpadda i en tännsticksask än att få tag på en riktig taxi! :O
Det var ju många svarttaxibilar som erbjöd sig att skjutsa oss, men det kändes väldigt farligt. Men när vi visade dom vart vi ville så berättade dom att armén stängde kl 17.00. Klockan var då 15.45. I panik då så hoppade vi in med en tjej som skulle köra oss dit. Hon lovade att det bara skulle ta 40 min och kosta oss 300 för att åka fram och tillbaka. Då inget annat fanns tillgängligt så var det inte mycket att fundera på, så vi hoppade in. Sen kändes det ju lite säkrare att åka med henne eftersom hon var en tjej. Vi sprang till bilen och hoppade in. Hon vred om nycklen i full fart... Och fick kärringstopp! :O 3 GÅNGER!!! :P
Då var jag inte glad.
När vi inte åkt mer än kanske 300m stannade hon bilen och satte sig i passagerarsätet (?!). Då hoppade en främmande karl in och skulle köra oss. Vi hade ju inget val än att gå med på detta för det var de eller att inte få se terrakottaarmén.
Han körde som han hade stulit både bilen och bensinen och jag var livrädd för jag hade inget bälte på mig. Tillslut var dock skräckfärden över och vi var framme.
Men det var för sent.
Allt hade stängt. Alla sa åt oss att vända, för det var ingen idé. Men jag hade gett mig fasen på att försök iaf. Så vi gick fram till dom i biljettluckan och frågade om det fanns någon chans att vi kunde få se armén. Det fanns det inte. Vi bönade och bad, och dom gjorde sitt bästa, men det var omöjligt. Hjärtat skönk i bröstkorgen på mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vi hade missat vår enda chans att få se den. 1000 kr i flygbiljetter, 400kr för hotellet och 300 kr för att komma dit. Bortblåst.
Rosanna fick tårar i ögonen och började gråta. Så jag kramade om henne för att ge lite tröst. Detta gjorde tydligen nåt intryck på dom som stod och kollade på oss, för en man kom fram och erbjöd oss att få komma in. Jag trodde inte min öron!
Tydligen jobbade han där, så om vi betalade biljettpriset, plus lite extra, så skulle han smyga in oss genom personalgrinden. Sagt och gjort så var vi där! :D Vi fick se allt som dom hade att erbjuda, och vår gulliga taxichaufför agerade som vår egna personliga (icke engelsktalande) guide. :) Det var helt underbart!...
På kvällen sen var vi helt döda av alla känslor och både la sg i sängen och läste en bok tills vi somnade. :) Lyckliga. Dagen efter fick vi en underbar frukost, och flygresan gick kanon. Vi tog även tåget Magnerail hem, som är världens snabbaste tåg. Den har inga hjul, utan körs med hjälp av magneter. Detta gör det möjligt för den att komma upp i 431 km/h. Vilket är fort! Men det känns inte som det när du sitter på tåget. :) Så det var kul! :)
Idag har vi jobbat som vanligt. Det mesta jag åstadkom dock var att jag målade en drake och en orm på ett papper. ;) Sen gick jag och tränade bröst och triceps och avslutade med att springa 4km. De var längesen jag sprang nu, men jag tycker det gick riktigt bra ändå. :)
Idag är det bara 1 månad kvar tills jag fyller år. Detta tänker jag fira med att se "Kvarteret skatan" och sen sova. :) Bilder får ni imorgon.
Natti på er alla underbara glada hemma i Sverige! :D
Tid?
Här i Kina verkar just tiden vara viktigare än något annat. Speciellt på det jobbet vi är nu, där tiden alltid motarbetar dig. Det finns ingen tid för misstag. Så efter en dag på jobbet anser sig dom flesta inte ha tid att göra något annat än åka hem och spea dataspel. Träning och andra saker finns det knappt någon som har tid med. Mamma har dock alltid sagt att man aldrig ska skylla på tidsbrist som en faktor om man inte tränar. För alla har vi ju lika många timmar på ett dygn. Men stämmer verkligen det? Ibland känns det som om alla andra har minst 3 timmar mer om dagen än mig! :P Och i en stad där det bor 20 miljoner människor och INGEN har tid att träna, betyder det att det är mindre timmar på dygnet här än hemma?
Det verkar föga osannolikt.
Allt handlar om prioriteringar. Prioriterar man att träna, då hinner man ju alltid till gymmet. Människan är generellt sett en fri varelse med gåvan/förbannelsen att själv bestämma över sitt liv. Bestämmer jag mig för att sitta hemma en hel dag, så är det mitt val. Självklart kommer det att få konsekvenser beroende på NÄR jag gör mitt val att stanna hemma, och hur andra väljer att se på mitt val.
Men kan man välja att få mer tid?
För i så fall vill jag, precis som alla andra, ha det! :D Mer tid så jag hinner med mer på en dag än jobba och träna. :P Jag vill umgås med mina vänner, prata med alla hemma, läs min bok, se på film, shoppa, gå ut på sightseeing, läsa mer om jobbet och det runtomkring och även hinna med att fixa alla uppgifter som hör till den här kursen som vi läser nu. Men det går inte.
Förut har jag haft dåligt samvete om jag har prioriterat träningen framför allt det andra (dock ska man INTE prioritera det före skola/jobb!). Om en kompis frågat om jag har några planer på en dag jag tänkt träna, så har jag nästan alltid valt bort träningen för att inte vara taskig mot kompisen. Men jag känner ju verkligen att träningen får mig att må bra. Jag känner mig gladare och får mer energi om jag bara få gå iväg till gymmet en timme eller två. Så sen jag kom hit så har jag slutat förstöra för mig själv. Jag har ett val att gå och träna efter jobbet om jag vill. Därför gör jag det valet nu så ofta jag kan, för jag har lärt mig att det är okej. Jag FÅR gå iväg och träna, för det är MIN tid. :) Och tro det eller ej så har ingen halshuggit mig för det! ;)
Jag vet att det är lite konstigt att få dåligt samvete för en sån sak. Speciellt eftersom jag själv inte tycker att det är nåt fel om nån kompis vill iväg och träna. Då kan man ju bara göra upp planer nån annan dag istället! Så det är verkligen inget nån kan bli sur för. Och äntligen har jag förstått att andra inte blir det heller. :) Så idag drog jag iväg och tränade direkt efter jobbet som vanilgt, och det känns helt underbart. :P
På tal då om tid, så har jag ingen kvar nu för denna dag. :) Jag ska fortsätta packa, för imorgon åker vi till Xián, som ligger mitt i Kina, och ska se på Terrakottaarmén. Det är den sista stora saken vi ska göra innan vi åker hem. Så det ska bli spännande! :)
Jag lämnar er med någa visdomsord från mina kära föräldrar: "Den bästa träningen är den som faktiskt blir av"
Ha en bra helg allihopa och se till att spendera ER tid på det bästa sättet NI kan! ;)
Julshopping
Dagen började inte bra kan jag säga. Jag hade ingen som helst matlust och kände mest att jag ville lägga mig och dö ett tag. :P Men efter många råd om att jag skulle äta bröd, så lyckades jag trycka i mig lite från gårdagens restaurangbesök. Det fanns inte direkt mycket att dricka till dock, så jag fick offra en av mina julmust-flaskor. Det var riktigt gott vill jag lova! Men jag blev lite ledsen för jag hade tänkt spara den ett tag till. :P
Men ibland har nöden ingen lag.
Trots detta otroligt näringsrika födointag så mådde jag inte helt bra. Men jag hade bestämt mig för att passa på att gå ut och shoppa idag, för att kunna köpa dom sista sakerna innan vi åker hem. Det roliga är att det är ju inte långt kvar nu innan vi är hemma, så jag får inte många fler chanser. Helgen är ju fullbokad med Terrakottaarmén, och helgen efter det så ska vi ut med kompisarna och fira. Sen åker vi.
Så idag var det bara att försöka dra på ett leende och tänka positivt och se till att inte kollapsa på golvet. :P Som tur är hade jag Rosanna som såg till att jag fick i mig lite att äta då och då, så det gick bra. ;) Tyvärr blev det inte mycket handlat, för det är svårt att få tag på "rätt" saker här. :P Och jag vill ju köpa bra saker även om det kan vara rätt så billigt. Sen försökte jag pressa ur Marcus vad han önskar sig, men det gick inte så bra. Han ville bara ha ett par träningsbyxor... :D Nog för att jag är student, men lite mer pengar än så hade jag väl tänkt lägga på en julklapp! :D
Så vi får se om jag kan springa ut nån annan dag och leta annars är det ganska så kört för min del. I värsta fall får jag köpa mina julklappar hemma i Sverige som alla andra. :) Men det blev några julklappar till Jeanette från tomten i alla fall. ;) Bl.a ett par solglasögon från Ray Ban. :D
Tillslut fick vi i alla fall nog så vi började dra oss hemöver. Men när vi var på väg mot tunnelbanan ringde min mobil helt oväntat! Det var ett jättekonstigt nummer:+019046212. (?)
Men jag bestämde mig för att svara ändå trots att man verkligen inte borde det. Men ibland om nån ringer från Sverige står det ett helt annat nummer än det dom ringer från. Så jag svarade lite försiktigt...
Då visade det sig att det var farmor! :D Jag blev hur glad som helst! Det hade jag verkligen inte förväntat mig just då, så det var en otroligt glad överraskning. :) Tyvärr kunde jag inte prata länge med henne, för min mottagning var inte så bra, men det var otroligt skönt att höra rösten på henne. Saknar henne och alla andra där hemma enormt mycket.
Men nu ska jag inte hänga läpp över det, för jag är ju snart hemma. :)
Jag framför kinesiska muren :)
Marcus <3
Idag är det vår dag. Idag är det bara vi som räknas. För idag är det 3 år sen du äntligen blev min. :) 
Du betyder allt för mig. Du gör mig så otroligt glad, och jag är så lycklig när jag får vara med dig. Tack för att du alltid finns där och för allt du gör för mig. Tack för att du är du!
Du är allt jag kan önska mig och mer därtill. <3
Jag älskar dig av hela mitt hjärta <3
